Deklaration

Bloggen kommer att omfatta korta artiklar och notiser. Sannolika områden är heraldik, språk, matematik, föreningsliv, idrott, musik, kultur, historia, personalia, filosofi, ledarskap, dikter och åsikter om allt i livet.

fredag 1 juni 2007

Ålderdomliga ord i svenska språket

De ord som normalt användes eller bör kunna användas i riksspråket finns i huvudsak upptagna i SAOL. För varje ny upplaga tillkommer nya ord och äldre ordfomer försvinner. Men ord åldras gradvis, genom att de inte längre tas i bruk lika ofta och genom att den litteratur där de förekommer läses allmer sällan. Så länge det finns ett intresse för vår svenska skönlitteratur och vårt språkliga arv, finns det all anledning att upprätthålla en viss bevandring i äldre svenska ordformer och dessas betydelser.

I viss grad beror vår upplevelse av om ett uttryck är ålderdomligt eller ej på vilken generation vi tillhör. De ord som här valts, bedöms dock vara i högre eller lägre grad ålderdomliga, och högtidliga, tvärs över generationsgränserna.

Bruket av kända bibelcitat och bevingade ord i "det bildade språket" kan ge ytterligare anledningar till att vilja öka sin kännedom om föråldrade ord och uttryck. Däremot är det naturligtvis av stor vikt att i skriven text idag undvika ålderdomliga ord och uttryck.

Nedan återges, till allmän förnöjelse, ett antal citat hämtade från olika svenska författares verk.

Ehvart vårt öga sig vänder upptäcker det oräkneliga spår af din ... allmakt. (Rudin, 1870/1878)

Anna Lisa skriver att hon väntar att få se Ransätersbor på Arvika till trettondagshelgen.
Eja! Vore vi där! (Geijer, 1809)

Staden Tokio hemsöktes i genomsnitt vart fjärde år av jordskalv. (Sörlin, 1925)

En son, den ende han ägde sig närmast, Fjärran i härnad dragit och stred i det Turkiska kriget. (Runeberg, 1841)

Jätten fick ... slutligen hela stocken i jemvikt öfver sina härdar. (Svenska folksagor, 1844)

Jag skrider förbi B. v. Beskow med lätta steg och hatten i hand, såsom det höfves sig, då man passerar en hofmarskalk och baron. (Sturzen-Becker, 1861)

Kungen (=Gustaf Vasa) upptäder (på en bild) ... i det tyska modets "pluderhosor".
(Svenska Folket, 1938)

Lifvets studium, tor mig, är lifvets bästa pläsir. (Österling, 1908)

Hennes gång var fast på spänstiga vador och vaggande ron. (Strindberg, 1884)

Man anförde (mot konung Magnus) ... Hans slemma lefverne, vid hvilket alla stygdes. (Illustrerad Svensk Historia, 1876)

Du är saker till drängens skada. (Moberg, 1941)

Att den ena människan riktar sig på den andras arbete. (EkonS, 1891).

Inga kommentarer: